Följ STOP
STOP-tidningen
Artiklar
Den psykiska orsaken till olyckor
Norberto R. Keppe*
Utdrag ur boken Själens medicin (finns på portugisiska A Medicina da Alma)
Vi lever i ett samhälle med neurotiska människor. Bland dessa finns det många människor med självdestruktiva tendenser. Tror ni att det är möjligt att dödsfallen och de övriga konsekvenserna vid en flygolycka skulle kunna ha något att göra med passagerarna på planet?
Det är uppenbart att vissa människor överlever allvarliga olyckor medan andra dör, trots att de befann sig på mer priviligerade platser (såsom i den bakre delen av flygplanet).
En olycka kan orsakas av en eller flera personer. En person kan t.ex. glömma bort att sätta tillbaka en skruv i motorn eller förlora kontrollen över planet under flygningen. Emellertid accepterar planets övriga passagerare denna destruktivitet på grund av sina egna skuldkänslor.
En känd person i den katolska kyrkan i São Paulo besökte en gång Santa Casa de Misericórdia (ett sjukhus i São Paulo) och sade då till em kvinnlig präst att detta skulle vara den sista gången hon såg henne. Följande dag kraschade planet till Rio de Janeiro där hon och hennes kollegor befann sig och alla omkom.
Det omedvetna känner till saker som vi själva inte vet om. Det omedvetna styr våra öden med järnhand. På samma gång som det finns vissa människor som söker självdestruktivitet finns det andra som undviker den.
J.M. anlände tidigt till flygplatsen Congonhas och väntade på att få gå ombord på planet. När högtalarna meddelade att det var dags för påstigning blev han omedelbart mycket orolig och begärde således att få bli överförd till ett annat plan. På så sätt undvek han döden. Det första planet där han skulle ha gått ombord kraschade nämligen och alla passagerare på planet omkom.
Livet och döden kan handla om korta ögonblick, men förberedelsen för dem kan var lång.
Människor som ofta gör sig illa och är med om olyckor har flera saker gemensamt: vanligtvis är de undergivna, lider av skuldkänslor och har en internaliserad libido.
Självdestruktivitetens styrka kan variera. I extrema fall har vi de psykotiska människorna, de som lider av allvarlig depression och i extrema fall de som begår självmord.
De vidskepliga människorna råder oss att inte gå under stegar, att inte vakna och sätta den vänstra foten i golvet först, att gå hem igen om vi möter en svart katt på vägen etc. Den som tror på skrock har också en starkare tendens att skada sig i olyckor och genom självsuggestion kan hon verkligen skada sig.
På romartiden brukade romarna omedelbart återvända hem om de snubblade, då de var rädda för att något värre skulle hända. Det omedvetna hade sänt en signal om att dagen skulle kunna bli ödesdiger på grund av skadorna det omedvetna skulle kunna orsaka.
För det psykiska livet existerar inte slumpen. Sannolikheten att skada sig i en olycka är högre bland personer som inte anpassar sig i samhället och som inte vill följa några regler samt bland ungdomar utan utbildning eller med dåliga betyg.
Människor i samhället kan vara passiva masochister eller aktiva sadister som attackerar andra. På så vis fortsätter de “förödmjukade och förnedrade”, som Dostojevski beskriver i sin bok, på samma spår ända tills de vaknar upp för verkligheten och gör uppror med tragiska resultat.
En person som aldrig varit med om en olycka kan plötsligt förorsaka en plötslig olycka och således begå självmord. Andra är alltid med om små olyckor som tillfredställer självdestruktiviteten i det omedvetna. En tredje grupp är de som allvarligt skadar sig i olyckor och sedan definitvt återanpassar sig.
De självdestruktiva tendensera visar sig inte enbart i form av olycksfall. De kan även bli tydliga i vårt yrkesliv, i våra studier, i vår ekonomi, i vårt sociala liv etc. En del människor skapar fiendskap med chefer, kollegor, underordnade och antar en fientlig attityd gentemot samhället i allmänhet. Andra väljer att inta en förödmjukande eller kaxig position.
“De starka” dominerar “de svaga”. Djungelns lag forstätter gälla i vårt samhälle och det verkar som att det kommer att ta tid innan vi lyckas befria oss från den. Emellertid är det nödvändigt att de goda människorna reagerar, för de onda (sadistiska) människorna är mycket rädda för att deras aggressiva tendenser ska avslöjas och därefter fråntas den mänskliga tillvaron. Fram till idag har vi förknippat godhet med svaghet, vilket inte alls hör ihop.
* Norberto R. Keppe är grundare och president för ISAT - Det internationella sällskapet för analytisk trilogi (Integral psykoanalys), psykoanalytiker, filosof och författare till över 30 böcker.
Bokförlag Proton
www.editoraproton.com.br
055 (11) 3032 – 3616
Vill du veta mer om psykoanalys, ta kontakt med Kerstin Arvidsson:
ka@analytisktrilogi.se
