Följ STOP
STOP-tidningen
Artiklar
Det onda är avvisandet av det goda
Norberto R. Keppe, psykoanalytiker Utdrag ur boken Glorifiering
Frågan om det onda och det goda har alltid diskuterats inom filosofin, teologin och nu även inom vetenskapen. Jag hittade den bästa förklaringen hos teologen Augustinus av Hippo, vilken jag sedan använde inom mitt psykoanalytiska arbete med fantastiska resultat, särskilt hos de nervösaste personerna.
Den berömda författaren till boken “Bekännelser” drog slutsatsen att det onda enbart var ett avvisande av det goda: “allt som existerar är nödvändigtvis gott, för idén om det goda är impregnerad i varats ide. Det ondas natur kan vi förstå som motsatsen till Guds vara, vilket innebär att det onda är ett icke-vara.” (Essai sur la Doctrine de Saint Augustine, Charles Boyer). Om vi tillämpar detta inom psykopatologin kan vi lägga märke till att sjukdom inte är något annat än avvisandet, utelämnandet eller förvrängningen av det som existerar och av det som är sunt (sant).
Inom filosofin har man ständigt diskuterat om när människans själ (psyke) skulla ha skapats. Den vanligaste åsikten under medeltiden (Tomas av Aquinas) var att människans själ skulle börja existera direkt efter befruktningen när spermen går in i ägget – som ett omedelbart mästerverk av Gud. Människans psyke lider inte av samma genetiska problem som kroppen, vilket är tur för oss. Det visar oss dessutom att vi har möjligheten att uppnå en enorm utveckling.
Ju närmare vår natur, desto närmare befinner vi oss vår verklighet. Om vi analyserar vår fundamentala struktur ser vi att det som existerar i grunden är: förnimmelserna, sedan känslorna och följdaktligen intuitionen och medvetenheten. Men när vi kommer in på områden som hör mer till “människans rike” såsom förnuft och vilja kan vi lägga märke till avsteget som vi gjort i förhållande till livet, kärleken och sanningen. Detta fenomen visar även människans perfektion, föreningen mellan kropp och själ samt den fysiska organismens värde för människans existens. Ju större respekt vi visar för den ena eller den andra (materien och anden), desto mer fulländade kommer vi att vara i vårt betéende.
Sjukdom är något som vi själva utarbetat medan hälsa är enkelhet. Henri Bergson sade att filosofins princip låg i enkelheten. Jag säger nu att själva livet, grunden och ursprunget ligger i det som är allra enklast av allt. Människan kan enbart skapa en enda sak: patologin. Alla system människan skapar misslyckas, eftersom de vanligtvis är i opposition mot verkligheten.
En hälsosam attityd innebär en ständig ansträngning för att förbli i verkligheten, eftersom vi inverterat den och nu försöker fortsätta i bedrägeri, men utan dess skadliga konsekvenser. Hälsa är ögonblicken av accepterande av verkligheten.
Enbart faktum att vi lever borde vara ett ständigt motiv för lycka, eftersom existensen inte kan innebära något annat än varat och varat är lycka, godhet och ära.
Varken vi vill det eller ej så har vi samma mål som vår skapare. Detta faktum är ingraverat i varje cell i vår kropp och i varje rum i vår själ och som vi alla vet är Guds mål det eviga goda. Det enda motivet till att vi blir sjuka är att vi inte vill vara lyckliga, “odödliga” och eviga (i framtiden) i Guds avbild.
*Norberto Keppe är grundare och president på ISAT – Det internationella samhället för analytisk trilogi – (Integral psykoanalys), psykoanalytiker, filosof och författare till över 30 böcker.
