Följ STOP
STOP-tidningen
Artiklar
Kärlekens makt
Kvinnan, och även mannen, förbinder sig med världen genom kärleken. Känslan av tillgivenhet är alltings grund – livets sanna källa.
Jag talar inte om den sexuella kärleken. Vi kan älska en man utan att ha en sexuell relation med honom. Vi kan likaväl gå igenom livet utan att finna någon som gör att vi upplever den där alldeles särskilda känslan, samtidigt som vi intensivt älskar människor och livet. Men vi tänker inverterat (bakvänt) och tror därför att kärleken gör oss sårbara. Klienten P.C. t.ex. tänkte alltid (och så gör alla) att om hon inte älskade en man kunde han inte såra henne – hon skulle inte påverkas av något han kunde göra. Det skulle kunna vara vad som helst, träffa andra kvinnor, dricka, vara våldsbenägen o.s.v. hon skulle ändå stå ut med allt, så länge hon inte blev känslomässigt engagerad.
Många klagar över lidandet med kärleken - om vi inte älskar, lider vi inte.
Är det inte också så att litteraturen, konsten, och den kulturella traditionen bekräftar denna idé? Även religionen stöder tesen. Inom den anser man att det finns två sorters kärlek – den sanna kärleken och den mänskliga kärleken. Den förstnämnda andliga, är kärleken till Gud och den broderliga kärleken; den andra är falsk och skadlig – passionen som leder till fördärv och lidande. Den förstnämnda kan inte tävla med den andra.
Ur ett trilogiskt perspektiv kan vi bevisa motsatsen: kärleken är bara en. En enda sann känsla av förälskelse som vi kan rikta mot Gud , en man, våra barn, familjen och hela mänskligheten på en och samma gång. Människor har bara en sorts känsla och denna kärlek är den mänskliga kärleken, men vi kan inte älska som en ängel eller såsom Gud älskar. Så låter vi livets källa, som flödar över i vårt inre, torka ut varje gång vi försöker hindra oss från att känna eller visa kärlek för andra.
Den slutsats vi kan dra är att ur detta kommer slitningar, separationer, skilsmässor, otrohet, aborter och fysiska-, psykiska-, och sociala sjukdomar.
Därför frågar vi oss: varför ser vi kärleken som ett så grymt lidande? Varför lider inte kvinnan när hon inte älskar den man som är otrogen? Varför upplever hon det annorlunda när det gäller den man hon älskar?
Medvetenheten om den egna psykopatologin och de egna bristerna finns bara hos den som älskar. Genom att acceptera känslolivet har individen möjlighet att varsebli sin avund, sitt hat, sitt storhetsvansinne som manifesterar sig tillsammans med känslan av kärlek.
Den rationella personen inbillar sig att han inte känner hatet eller avundsjukan, men i verkligheten är emotionerna bara omedvetandegjorda och i och med det får känslokylan och ondskan fritt spelrum.
Många religiösa tänker att de är mycket kärleksfulla, men saknar helt medlidande. När den personen börjar hålla av någon varseblir han alltmer sin avund, svartsjuka, ägandebegäret, egoismen och sin härskarattityd. Han inbillar sig att emotionerna är dåliga och om de hålls tillbaka blir man sund och balanserad. Personen ser inte att det är kärleken som hindras medan patologin kvarstår; det är bara personen själv som inte är medveten om det, medan hans galenskap är uppenbar för andra.
Här kommer vi in på något som är svårt at acceptera – eftersom människan är för arrogant för att låta sig tvingas till något som helst. Kärleken står över allt. Den är större och mäktigare än vi själva. Antingen tar vi den till oss eller så går vi under.
Hur ska vi då kunna acceptera tanken att vi inte är herrar över en aspekt av vårt liv. Det är mycket viktigt att se att det existerar en psykologisk förvirring: vi förlägger kärlekens hela kraft och storhet på det älskade objektet.
Och tänker: ”Varför skulle vi vara tvungna att underkasta oss den eller den personen som har det ena eller andra problemet (som avvisar mig, är otrogen eller förolämpar mig o.s.v.). Vi känner oss förödmjukade av att vara beroende av någon och att behöva svälja vår stolthet och förneka kärleken till oss själva.
När vi älskar någon är vi inte underkastade den andra personen, utan totalt maktlösa inför den egna känslan som spontant finns i oss.
Varje försök att stoppa känslan leder till ett otroligt psykiskt och fysiskt lidande som sätter igång en oändlig rad av problem som ångest, fobier, sömnlöshet, aptitlöshet, depression, håglöshet, sämre produktivitet, brist på koncentration, problem med relationer till andra, med världen och t.o.m. med Gud.
Eftersom människan ser tillgivenhet som något mycket skadligt ser hon på Skaparen på samma sätt. En inversion som är mycket tung att bära.
Klienten X var gift sedan 20 år med en man som hon älskade högt. Mannen var sjuk, neurotisk och behövde på många sätt hennes kärlek. Hon hade det svårt med honom men var lycklig. En dag bestämde hon sig för att följa sin inversion och arrogans, påhejad av den moderna psykologin, och började ”ta hand om sig själv”. Mannen flyttade till en annan stat medan hon själv blev kvar i New York där hon hade sina vänner, sin terapigupp och sina egna intressen. En tid efter separationen fick hon veta att en annan kvinna tagit hennes plats. Hon hade förlorat mannens kärlek, det ekonomiska och sociala beskyddet och all lycka hon hade haft i äktenskapet. Hon hade sett sig som oersättlig och hade aldrig kunnat tro att en annan kvinna skulle få njuta av allt det som varit hennes och som hon ratat. I synnerhet mannens kärlek. Hon ville inte förlika sig med detta. Först när hon såg sin inverterade attityd blev hon lugnare och kunde se att lidandet inte kom från mannen utan bara från hennes sätt att förneka sitt känsloliv. Något som hon alltid gjort och fortsatte att göra.
Det finns en extremt viktig sak att medvetandegöra: hela den sociala strukturen lär oss från det vi föds att vi inte ska älska. Den lär oss att kärlek är synonymt med svaghet och att ilska och hat ger styrka och makt.
Denna inversion är sådan att den orsakar en oenighet mellan könen, vilket används av de system som vill dominera och exploatera de svagare för sina egna syften. För att citera Machiavelli: ”Ett splittrat hus faller samman… eller ….härska genom att söndra”. Skulle folk inse att de är offer för en hjärntvätt som uppmuntrar till separationer och ökar paranoian för att man ska gå efter de lömska intressen som makten står för, kommer de att minska sina problem, bli starkare och leva i harmoni. I grunden älskar män och kvinnor varandra, men allt görs för att ställa dem mot varandra. En annan viktig fråga vad gäller känslolivet är att bara den som är villig att erkänna och acceptera sina känslor (vill känna dem) kan bli fysiskt och mentalt lycklig. Det här förklarar jag mer i detalj i boken Hälsa genom medvetenhet.
