Följ STOP
STOP-tidningen
Artiklar
Psykologisk studie om cancer
Norberto R. Keppe*
Utdrag ur boken Själens medicin (finns på portugisiska A Medicina da Alma)
Syftet med detta kapitel är att undersöka de psykiska problemen hos människor med cancer.
År 1952 beskrev en amerikansk psykiatriker hur en militar, som fått diagnosen att det var omöjligt att behandla hans sjukdom, blev så upprörd över idén att dö att han efter att ha tillbringat sex månader hemma blev helt frisk.
Även på Hospital das Clinicas (ett sjukhus i São Paulo) tillfrisknade två patienter med cancer utan operation och läkemedel. En av dem besökte en helbrägdagörare och den andre låg enbart hemma.
Det första vi konstaterade var att det fanns ett samband mellan vad som hände med sjukdomen på det fysiska planet och vad som försiggick med neurosen på det psykiska planet: en involution i utvecklingen, eller rättare sagt en regression, d.v.s. en paralell självförstörelse.
En amerikansk mekaniker ville bygga en bil för att kunna slå världsrekord i bilkrally.
Några år tidigare hade hans chef dött i en bilkrasch och mekanikern ville nu bygga samma bil med pengar som folket spontant skänkt till Athol Grahams änka, då de sett hennes svåra tillstånd.
Hon blev mycket kritiserad för detta, men försökte verkligen hjälpa Otto Anzjon i hans åtagande som dröjde ett halvår.
Slutligen blev bilen klar och han blev själv rallyförare och uppnådde en hastighet på över 460 km/timmen. Följande månad blev han inlagd på sjukhus och dog den 24:e november år 1962.
“Under åren då mannen arbetade på “City” som Athols medhjälpare hölls sjukdomen under kontroll, men när Athol dog försämrades hans tillstånd igen. Athols änka beslöt således att ge Otto en chans att överleva”, som framgår av texten.
Så länge Otto Anzjon hade ett ideal, en anledning att leva, lyckades han hålla sjukdomen under kontroll. När han kände att han fullgjort sitt syfte, utvecklades sjukdomen snabbt och förstörde honom.
Detta kan man lägga märke till hos alla cancersjuka. På den kliniska avdelningen där jag arbetar ser vi att livslängden hos de cancersjuka vanligtvis beror på deras psykiska tillstånd,
L.A. hade varit inlagd på sjukhus i 6 månader p.g.a. cancer. På operationsbordet konstaterade kirurgen att det inte fanns något mer att göra med patienten.
Hur som helst överlevde patienten i fem månader till och sade dagen innan han dog: -“Nu lyckas jag inte mer uppskatta livet. Jag känner mig helt modfälld.
Dr. Lawrence Leshan, professor i psykologi på “Union Theological Seminar” i New York, hävdade att han funnit ett intressant samband mellan cancer och särskida problem i barndomen. Han sade:
“Barn som utvecklar cancer har vanligtvis en fruktansvärd psykisk upplevelse som spädbarn.
Denna upplevelse kan ha orsakats av de emotionella relationerna med andra människor, vilket ger upphov till smärta och flykt. Samtidigt har hon skuldkänslor och självfördömande. I fortsättningen är det vanligt att denna person utvecklar en tendens att avlägsna sig från nära och kära. På så vis uppvisar hon ingen aggressivitet eller försök att försvara sina behov och ger således intrycket av att vara mycket ärbar.”
* Norberto R. Keppe är grundare och president för ISAT - Det internationella sällskapet för analytisk trilogi (Integral psykoanalys), psykoanalytiker, filosof och författare till över 30 böcker.
